Vin är gott, jättegott
Är det inte konstigt hur vi människor äter, dricker och röker saker som vi från allra första början hatade? Hur kommer det sig att vi ända envisas med att testa igen, igen och igen även om vi i sort sett spottade ut det rösta smakprovet? Igen kan med handen på hjärtat säga att verken rökning, sushi eller vin var gott vid första försöket men ändå envisas vi med att testa ända tills våra smaklökar skickar signaler till hjärnan att detta är gott. Det sägs ju att våra smaksinnen förändras med ålder och att vi kan börja gilla saker som vi en gång hatade. När fasen ska detta hända mig är frågan? När ska mina smaksinnen börja inse att jag snart är 20 och inte 10, kanske kommer detta aldrig hända mig? Jag kanske alltid kommer sitta med en cola på parmiddagar, äta mjölkchoklad och Ben&Jerry´s medan de andra njuter av röda viner, 70% choklad och romrussinglass till efterätt. Men jag är inte den som ger upp, minst sagt inte! Jag fortsätter att köpa mitt vita vin när jag är ute och intala mig själv att detta är gott, jättegott! Vilka aromer, vilken smaksensation, vilket vin! Perfekt torrt med en gnutta sötma och perfekt kylt, mumma! Om man ljuger tillräckligt mycket blir det ju i stort sett sant till slut, eller?
