Allt är relativt
Varför är det så nedrans svårt att göra allt måttligt? Vi människor har en förmåga att antingen gå in för något allt för mycket eller skita i det totalt. Det är inte så lätt att hitta den där balansen i livet vill jag lova. Det är ungefär som när man gungade gungbräda med en bastant(läs tjockis) klasskompis när man var liten och brädan tippade över helt. Om tjockis dessutom vägrade hoppa av gungbrädan var man ju fast där uppe hela rasten. Såvida men inte började gråta såklart och tjockisen hoppade av och man istället fick en spricka i svanskotan. Nästa gång skulle man ju vara smart och ta med sig en kompis som ”extravikt” men då var man ju fast på mitten istället och hur jäkla kul är det?
Det är just den där balansen som jag försöker finna nu. Men nu ska ni inte gå här och tro att jag ska börja plugga lagom, sova lagom, träna lagom och dricka lagom. Nej nej! Antingen så pluggar man eller inte. Är man inte trött behövs ingen sömn. Har man inget träningskort kan man inte träna (eller?). Alkohol är till för att förtäras, inte förvaras. Efter den här sammanfattningen skulle man kunna tro att jag är en pluggande alkoholist med ölmage och extremt allvarliga sömnproblem. Tyvärr har jag inte tillräckligt mycket motbevis så vi lämnar det ämnet…
Nej mina vänner, min balans handlar om något helt annat. Den handlar om att vattna dessa jävla blommor som jag har fått för mig att skaffa. Det är lite diffust när mamma säger ”Glöm inte att vattna dina blommar nu, men inte för ofta”. Ja du mamma, allt är ju relativt sägs det. Det är ju inte så att blommorna säger till när de är törstiga eller börja blinka med röda lampor när de inte vill ha mer.
Mina blommor är snart döda, övervattnade helt enkelt. Jag känner mig just nu som tjockisen på gungbrädan och nu när jag har hoppat av brädan är det försent. Svanskotan är sprucken, mina blommor är döda.
Saknar dessa underbara människor och livet i USA
