En annan del av Sverige

I hela 7 år har jag kunnat kalla mig själv för tonåring, något som jag nu har lämnat bakom mig. Detta har inte bara varit ett begrepp utan även perfekt undanflykt under många år. Har man varit på dåligt humör, inte städat rummet eller dragit en karatefylla har man alltid kunnat säga ” ashhh det tillhör åldern, alla tonåringar är sånna”.  Men nu då? Vad ska jag nu skylla på? Klimakteriet känns lite långt bort och att bli vuxen känns lite väl tidigt. Jag måste komma på nytt och extraordinärt så att jag kan hålla kvar i tonåren litelite till. Hur detta ska gå till har jag inte en susning om men om jag köper en moppe, kommer oinjbuden på fester och jag börja köpa sprit från langare kanske jag får en liten känsla av att jag är 15 år igen.

Men om man nu måste fylla 20 ska det självklart firas med dunder och brak. För min del bllev det förfest med massa lekar, limo och tillsist Hollywood

Att säga att jag inte har haft ett uppehåll vore ju att ljuga men självklart har jag något att skylla på, jag har haft besökt. Ingen mindre än Lovisa Nordin har varit och besökt mig i kära Santa Monica och oj så kul vi har haft det.

Så här kul har vi haft

Rodeo Dr.


Universal studios


Inlines längst med Venice beach


Warner brothers VIP tour. Här sitter vi i "vännersoffan"




Walk of Fame...Hittade en stjärna på vår kära Maddox

Det är helt underbart att se hur amerikanerna ligger en bit före oss i teknikens värld. Men min fråga är hur de tänkte här. Varför har en rulltrappa plus en specialhiss för kundvagnen när de istället kunde ha ett vanligt rullband ner? Jag förstår verkligen ingenting vilket i och för sig inte är så ovanligt.

Efter att ha varit borta i över ett halvår finns de ju en del saker man saknar från kära Sverige, det går ju inte att sticka under stolen. En av de mest underliga sakarna som jag saknar mest är Findus fiskbullar med dillsås, jag bara måste ha det. Vilken fiskbullefantast jag är tänker säker ni nu, men så är inte fallet. Jag kan inte minnas att jag har ätit dessa de senaste 10 åren om jag ska bara ärlig. Men bara tanken att veta att jag inte kan få tag på mina fiskbullar gör att jag bara måste ha dem.

 Ännu värre är nog att jag den senaste tiden har börjat sakna något som jag aldrig trodde att jag skulle sakna, eller att man ens kunde sakna det. Vad är de jag saknar då, kan de bli värre än fiskbullar? Jo förstår ni, jag saknar inget mindre än den fina göteborgska. Hur fasen kan man sakna göteborgska? Nu har de gått för långt må jag säga hönni…De har gått så långt att jag har laddat ner Fredrik Lindströms program ”svenska dialekter” om göteborgska. Oj herregud, jag tror allt att jag får ta kontakt med Dr Phil eller nått för de här håller inte i längden. Vad kommer jag att sakna här näst liksom? Skånska? Jag tror att jag ska börja spela in min fina göteborgska stämma och spela upp högt här i lägenheten, eller kanske börja skypa med mig själv?

Vi hade en riktigt rolig utågång i Santa Monica i helgen.






Tyvärr har jag inte så många bilder fårn utekvällen, ska se om jag kan gräva fram några lite längre fram.